Åland

  Åre


  Norge


FÖRSTASIDAN

 

 

Handling - konsten att styra hunden på agilitybanan


Text: Eva Bertilsson & Emelie Johnson-Vehg

Agility går i korthet ut på att hunden ska kunna utföra alla de olika hindren på agilitybanan, och att föraren ska kunna styra den mellan hindren. Denna styrning kallas på agilityspråk för handling (med engelskt uttal, ”händling”). Det här med handling är speciellt just för agility. På agilitybanan har föraren full frihet att använda obegränsat med rörelser, gester och ord. Man får använda hur många ”dubbelkommandon” som helst, och ekipaget bedöms efter hundens prestation på banan, inte efter vad föraren gör eller inte gör.

Detta är den första av två artiklar om handling – den andra kommer i nästa nummer. I den här artikeln kommer vi att gå igenom grunderna i vad agilityhandling är för något. Vi börjar med ett avsnitt om ”det osynliga gummibandet” där vi beskriver hur hundar generellt reagerar på olika typer av rörelser från föraren. Sedan sammanfattar vi vad själva basen i all agilityhandling består av. Därefter går vi vidare med ett avsnitt benämnt ”det finns olika sätt att köra agility på”, där vi diskuterar sådant som går utanför själva basen och som därför kan skilja mellan olika ekipage. Efter det följer ett avsnitt om signaler och vad som är speciellt just för agilityhandlingens signaler. Därpå går vi igenom tre olika sätt att ändra på vad hunden gör. Vi avslutar med ett stycke om kunskaper hos hunden, där vi tittar på sådant som hunden kan lära sig när det gäller handling. I nästa artikel kommer vi att gå in mer på olika handlingsmanövrar, handlingssystem och trender.

Innan vi kastar oss in i handlingsdiskussionen vill vi betona vikten av hindersäkerhet. Hunden måste veta vad den ska göra med det hinder den kommer till! Det kan låta självklart, men man ser ganska ofta förare som försöker styra sina hundar till hinder som hunden inte riktigt vet vad den ska göra med. Vi anser att själva idén med handling är att man ska kunna styra hunden åt rätt håll, så att den kommer till det hinder som föraren har tänkt – hur det hindret ska utföras ska hunden redan ha lärt sig!

Med det sagt vill vi nu bjuda med dig på en resa i handlingens fascinerande värld.

Det osynliga gummibandet
Först och främst kan vi konstatera att hundar ser, lägger märke till och reagerar på andras rörelser. Hundar har också mycket lätt för att justera sina egna rörelser efter hur någon annan rör sig. Att röra sig i samklang med föraren är därför ett koncept som hundar tycks ha lätt att anamma. Hundens förmåga att avläsa människans naturliga rörelser – och anpassa sig till dessa – gör att det oftast går ganska lätt att arbeta fram en form av osynligt ”gummiband” mellan förare och hund. Att använda sig av den egna kroppens rörelser för att genom detta gummiband styra hunden är den grundläggande principen i agilityhandling. Handlingen kan sedan förtydligas och förfinas på olika sätt, och hundens reaktioner på förarens rörelser kan förstärkas eller förändras. I grunden finns dock hundens naturliga förmåga att anpassa sina rörelser. Här följer en enkel beskrivning av hur ”gummibandet” fungerar i praktiken – såväl till vardags som på agilitybanan.

Riktning
Din riktning styr hundens riktning. Det kan handla om att ni är på väg åt samma håll, eller mot samma mål. Ta till exempel en vanlig promenad i skogen (under förutsättning att hela flocken är ute på samma promenad och inte var och en går sin egen väg…) – svänger du norrut så svänger dina hundar också norrut, även om de är 30 meter före. Ett annat exempel är när hunden upptäcker att du är på väg mot något speciellt (ytterdörren, bilen), och då rör sig mot samma mål.

Hastighet
Om du rör sig fortare så gör hunden också det. Om du bromsar in så gör hunden detsamma.

Luta sig och vrida sig
Hundar är skickliga på att avläsa intentionsrörelser, d v s de små förändringar som förebådar t ex en riktningsändring eller en hastighetsförändring. Att luta sig eller vrida sig är första steget till en riktningsförändring. Att förflytta tyngdpunkten framåt är förstadiet till en hastighetsökning, medan motsatsen – en förflyttning av tyngdpunkten bakåt – förebådar en inbromsning. Hunden ser detta och anpassar sitt rörelsemönster därefter.

Krypa ihop
Att krypa ihop och göra sig mindre tycks ha en avståndsminskande effekt. Det är som att föraren minskar sin kroppszon vilket gör det möjligt för hunden att komma närmre än den annars skulle ha gjort. På agilitybanan kan man se förare som ”släpper in” hunden närmre sig genom att krypa ihop, sänka sig mot marken, eller göra sig ”smala” och dra in armar och höfter. Motsatsen, att ”bre ut sig”, tycks få hunden att hålla sig på ett något större avstånd.

Liksom hundarna har vi människor också en medfödd förmåga att röra oss i samspel med andra. Vi är dock ofta ganska otränade på det området. Som agilityförare är det viktigt att du övar dig på att slappna av och ”känna in” hundens rörelser, och iaktta hur dina egna rörelser påverkar hunden. Det är också viktigt att du som förare övar upp din liksidighet. På agilitybanan kommer hunden att vara lika mycket på din högra sida som på din vänstra. För att du ska kunna använda din kropp liksidigt (så att ”gummibandet” fungerar likadant oavsett om hunden är till höger eller till vänster om dig) bör du tänka på att arbeta med hunden på båda sidorna om dig även i andra situationer. Försök också att variera mellan höger och vänster hand när du t ex ger godis, busar med leksaker, eller pekar vart hunden ska gå.

Basen i all handling
Agilityhandling kan som sagt definieras som förarens sätt att styra hunden mellan hindren på agilitybanan. När vi säger ”mellan hindren” menar vi dels att föraren styr hunden från ett hinder till nästa, och dels att föraren före ett hinder talar om för hunden vilket håll den ska åt efter detta hinder. Det finns många olika (mer eller mindre genomtänkta) strategier för att lyckas med detta. Som vi ser det finns det emellertid en gemensam bas i all handling, bestående av följande tre delar:

• Hunden siktar på det hinder den rör sig mot, och utför det på ett korrekt sätt
• Föraren kan röra sig med hunden till höger om sig eller till vänster om sig.
• Hunden följer naturligt förarens rörelser och riktning (”gummibandet”)

Att hunden siktar på det hinder den rör sig mot, och utför det på ett korrekt sätt, är (som vi betonade i inledningen till denna artikel) en absolut grundförutsättning för att man ska kunna styra hunden mellan hindren. Den måste ju veta vad den ska göra med det hinder du styr den till! Att du kan arbeta med hunden både till höger och till vänster om dig är också en grundförutsättning. Om du rör dig åt rätt håll och hunden någorlunda följer din riktning (d v s gummibandet fungerar) oavsett vilken sida den befinner sig på, och tar det hinder den är på väg mot, så har du faktiskt grunden till en fungerande handling.

Det finns olika sätt att köra agility på
Det finns som sagt en gemensam bas i all handling. Man behöver dock inte ha sett så mycket agility för att upptäcka att det finns skillnader mellan hur olika ekipage arbetar. Hur olika hundar beter sig på agilitybanan, hur de rör sig i förhållande till föraren och hindren, varierar ganska mycket, och det finns också stora olikheter i hur förarna agerar. Det är inte bara det att olika ekipage har olika mycket erfarenhet eller är olika duktiga, utan det finns helt enkelt många olika sätt att köra agility på.

Detta kan tyckas motsägelsefullt, särskilt som vi just har ägnat hela den första tredjedelen av denna artikel åt att beskriva hur hundar generellt reagerar på sina förares rörelser. Borde det inte vara så att om olika hundar beter sig olika på agilitybanan, så beror detta helt enkelt på att deras förare rör sig på olika sätt och därmed påverkar sina hundar genom det ”osynliga gummibandet”? Svaret är nja… Grundmönstret för hur hundar naturligt reagerar på rörelser finns där, men sedan lär sig ju hundarna saker och ting i olika sammanhang och förändrar följaktligen sitt beteende.

Vad är det då som skiljer sig åt mellan olika ekipage? Vad består agilityhandling av, mer än den gemensamma basen? I grova drag kan man säga att det finns två olika typer av detaljer som varierar: hundens agerande (vad hunden faktiskt gör) och förarens hjälper och signaler. Det hundarna faktiskt gör kan se olika ut, och det förarna gör kan också se olika ut.

I mycket annan hundträning (inklusive inlärningen av de olika agilityhindren) är det hundens agerande och hundens kunskaper som står i fokus. När det gäller agilityhandling, däremot, har förarens hjälper och signaler en mycket framträdande plats. Detta är inte så konstigt med tanke på att agilityhandling som sagt bygger på ett ”naturligt” förhållande mellan förarens och hundens rörelser, vilket gör att det finns ett tätt samband mellan hundens agerande och förarens hjälper och signaler. Vi tycker ändå att det är viktigt att komma ihåg att det som hunden gör vid ett givet tillfälle inte bara beror på vad föraren gör just då. Vad hunden gör beror också på vilka kunskaper och erfarenheter den har med sig sedan tidigare. Vi upplever att det inom agilityvärlden ibland finns en tendens att lägga så stor vikt vid förarens agerande, att kunskaperna hos hunden hamnar lite i skymundan. Vi kommer strax att titta närmare på olika sätt att förändra hundens agerande, men först några rader om hur agilityns handlingssignaler skiljer sig från andra signaler.

Signaler
Det finns en uppsjö av olika hjälper och signaler som agilityförare använder för att styra sina hundar. Många av dessa kan föraren dessutom vara omedveten om. En hel del signaler hamnar nämligen någonstans i gråzonen mellan ”naturligt förekommande rörelser hos människa som ökar/minskar farten eller byter riktning” och ”planerade och inlärda signaler som hunden tränats till att känna igen och följa”.

I sin övriga hundträning försöker man oftast att få sina signaler så ”rena” som bara möjligt, så att hunden t ex alltid sätter sig vid ordet ”sitt” oavsett om föraren står på huvudet, viftar med armarna, springer iväg eller tar fram en ostmacka. Personer som aldrig har sysslat med agility undrar ibland varför man inte gör på samma sätt inom agilityn. Kan man inte helt enkelt lära hunden namnen på hindren samt lite olika riktningskommandon, så att man sedan kan stå vid sidan och dirigera hunden runt banan? Svaret blir att jo, rent teoretiskt kan man självklart göra så! Det är fullt möjligt att lära hunden en uppsättning ord och gester och sedan manövrera den runt banan enbart med hjälp av dessa. På en enklare bana, eller på en bana med välkända kombinationer, kan det till och med fungera riktigt bra. Men agility är en dynamisk sport där ingen situation riktigt är den andra lik, och där samspelet med hunden måste vara ögonblickligt och nyanserat för att hundens väg ska bli så snäv och snabb som möjligt. Du behöver därför ha ett så komplett och effektivt signalsystem som möjligt, och då räcker det inte med enstaka inlärda gester och ord, som hunden svarar på med enstaka separata beteenden.

För att kommunikationen ska bli så snabb och entydig som möjligt bör du alltså utnyttja både hundens naturliga sätt att anpassa sina rörelser efter förarens, och speciella, inlärda signaler som hunden tränas till att reagera på med ett visst beteende. Finessen med dessa speciellt inlärda signaler är att de ska kunna ge mer detaljerad information än vad de stora kroppsrörelserna kan göra. Eftersom du kommer att vara i rörelse när signalerna ges är det viktigt att de inlärda signalerna fungerar i samklang med dina övriga rörelser. Du bör också se till att hunden inte får motstridig information, utan att de signaler som hunden får är lätta att avläsa och tydligt åtskilda från andra signaler med andra innebörder. Kom ihåg att ju tydligare och mer entydigt du kan kommunicera med din hund på banan, desto lättare blir det för hunden att direkt förstå exakt vad det är meningen att den ska göra.

Att ändra på hundens agerande
Hur kan man då göra för att ändra på det hunden gör? Om du vill ändra hur hunden agerar i en viss situation kan du antingen ändra på dina egna rörelser och på det viset direkt påverka hunden, eller också kan du lära hunden att agera annorlunda i just den typen av situation. Det går att särskilja tre olika sätt att förändra hundens agerande. Ett sätt är att använda sig av hjälper och signaler som hunden redan kan (påverkar beteendet för ögonblicket). Ett annat sätt är att testa nya hjälper och signaler och se om det fungerar (det som fungerar påverkar beteendet för ögonblicket, och kan sedan användas likadant nästa gång). Ett tredje sätt är att ge hunden nya kunskaper och lära den ett nytt agerande (förändrar hundens beteende på sikt, och gör det möjligt för föraren att välja vilken signal han/hon vill använda).

Säg till exempel att du vill att hunden ska hoppa över ett hinder och sedan svänga så snävt som möjligt tillbaka. Du kan åstadkomma detta genom att använda olika hjälper som hunden redan är bekant med, t ex att själv bromsa kraftigt, vrida dig, huka dig, ropa hundens namn och/eller klappa i händerna. Detta kommer med största sannolikhet att få hunden att svänga snävare än vad den annars hade gjort. Kom ihåg att hundens erfarenheter påverkar hur den uppfattar dina hjälper och signaler. Om du t ex vill att en kraftig vridning på kroppen ska betyda ”sväng mot mig så fort du kan” så är det ju väldigt dumt att använda den vridningen om du bara vill att hunden ska svänga lite grann och sedan ta ett hinder. Så se till att använda dina hjälper på ett sätt som hunden förstår och som samtidigt bibehåller den innebörd du vill att hjälpen/signalen skall ha!

En annan lösning som man ser ganska ofta är att föraren helt enkelt testar med lite olika tänkbara signaler och ser hur hunden svarar på dem. Det kan vara att du provar en ny vridning med kroppen, en ny armrörelse, eller ett nytt ord. Om du hittar något som verkar fungera så kan det läggas till repertoaren. Tänk bara på att du då egentligen inte har lärt hunden något nytt – du har bara hittat en signal som hunden av någon anledning (troligen tack vare tidigare kunskaper) förstår. Ibland kan det vara svårt att skilja på vad som är inlärning av något nytt, och vad som bara är att föraren rör sig på ett nytt sätt och därmed förändrar hundens agerande. Det finns en viss risk att man bara håller på och varierar sina signaler och ser hur hunden svarar på det, istället för att försöka lära den nya saker. Men om man bara är medveten om vad man håller på med så är det här ett kul sätt att ta fram nya beteenden och signaler på. Som förare blir man lyhörd för hur hunden egentligen uppfattar ens rörelser. En liten varning bara: Tänk på att det inte är säkert att en viss signal är lämplig för dig att använda, bara för att den råkar fungera! Det är viktigt att tänka efter så att den nya signalen passar in i resten av ditt system, så att inte hunden får motstridig information. Du kanske upptäcker att hunden svänger jättefint mot dig när du vänder dig mot den och ”lockar” med din bortre hand. Detta kan ju bli en mycket användbar signal. Men om du tidigare har lagt ner en massa arbete på att få hunden att förstå att den bortre handen betyder ”sväng bort från mig”, så blir detta oklart för hunden. Det vill säga, hunden kanske svarar jättefint på den nya gesten, men den bortre handens betydelse kommer att ändras om du fortsätter att använda den till två saker. Hunden kommer att vara tvungen att kontrollera vilket du menar och det kan komma att kosta såväl hinderfel som fel väg och tidsfel. Nu kan det ju vara så att du bedömer att den nya handlingsgesten är så bra att du är villig att lägga om ditt system, och det är ju alltid en möjlighet.

En tredje lösning är att lära hunden att utföra det önskvärda beteendet på en specifik signal. I exemplet med att få till en snäv sväng handlar det om att träna så att du får hunden att göra en så snäv sväng som möjligt på en viss signal från dig. Du börjar då med att framkalla det önskvärda beteendet genom att t ex använda någon form av dragning åt det håll vi vill att hunden ska svänga (boll, godisskål), eller genom att utnyttja kroppsrörelser som hunden redan känner igen. Den för hunden nya, okända signalen läggs till så fort som möjligt, så snart beteendet är i närheten av det du har tänkt dig. Sedan använder du dig av strategiska belöningar (t ex boll/godis i rätt ögonblick och i rätt riktning) för att förstärka det önskvärda beteendet. På det här viset förändrar hunden sitt beteende på sikt, d v s den lär sig något helt nytt.

Metoden är i princip densamma som när vi lär in olika cirkuskonster, lydnadsmoment eller detaljer i utförandet av agilityhindren. Vi upplever dock att det finns skillnader i både hur vi får fram beteendet, och när vi lägger in signalen. I annan träning så arbetar vi efter den välbekanta principen ”beteendet först – signalen sedan”. Vi börjar alltså med att få fram det önskvärda beteendet (t ex genom shaping, eller genom att ”locka/lura” och sedan minska hjälperna). När hunden spontant erbjuder beteendet så introduceras signalen så att beteendet bara lönar sig när det utförs på signal. När det gäller olika handlingssignaler, däremot, så finns det ju ett grundsystem (”gummibandet”) som hunden följer. Vi vill helst undvika att få hunden att spontant erbjuda beteenden som bryter mot ”gummibandsprincipen”. Därför använder vi mycket hjälper när vi tränar in nya handlingsmanövrar, och introducerar signalen tidigare än vad vi gör i annan träning.

En annan skillnad mot signalinlärningen vid cirkuskonster, lydnadsmoment, hinderutförande etc. är att valet av signaler i agilityhandling oftast inte bör vara slumpmässigt. Det går utmärkt att lära hunden att t ex lägga sig ner på en slumpmässigt utvald signal som ordet ”morot”, eller när man klappar i händerna tre gånger, eller när man gör ett handtecken rätt upp i luften. Däremot är det högst olämpligt att använda en kraftig inbromsning som signal om man vill att hunden ska svänga bort från föraren. Inte för att det inte skulle gå att lära in, utan för att det går tvärt emot den naturliga ”gummibandsprincipen”. Vi vill ju att hunden ska följa både förarens hela rörelsemönster (gummibandet) och specifika signaler. Då gäller det att signalerna inte strider mot rörelserna i övrigt.

Kunskaper hos hunden
Vad bör då hunden kunna när det gäller handling? Det är omöjligt att ge ett enkelt svar på den frågan. Svaret blir nämligen helt beroende av hur du vill ha det. Som vi tidigare konstaterat finns det olika sätt att köra agility på, vilket innebär att det finns olikheter i hur hundarna beter sig på agilitybanan och hur de rör sig i förhållande till sina förare. Alla agilityhundar har alltså inte samma kunskapsbank – och bör inte heller ha det. Din hund behöver kunskaper om hur man beter sig i olika situationer på banan, men det är du som förare som avgör exakt vad du vill att din hund ska kunna. Det du väljer att lära hunden ska vara sådant som passar både din egen och hundens personlighet, och som dessutom passar ihop med resten av ert system.

Vad finns det då som du kan välja att lära din hund? Först och främst måste du fundera på hur mycket du vill satsa på att faktiskt lära hunden att klara av olika saker själv. Det finns en skillnad mellan sådant man lär hunden, och sådant man hjälper den att utföra. Vi anser själva att agility inte bara går ut på att vi som förare ska kunna styra omkring våra hundar på banan med så stor precision som möjligt – vi tycker att hundarna också ska få tydliga uppgifter som de kan utföra och lyckas med. Vi vill också vara så säkra som möjligt på att hunden verkligen vet vad den ska göra. Men man kan ju också tänka tvärtom, och istället sträva efter att hunden hela tiden ska förlita sig på förarens hjälper. I så fall måste man också vara medveten om att hunden blir väldigt beroende av sin förare. Skillnaden mellan de här två synsätten märks t ex i hur man tacklar en rivning i en sväng. Å ena sidan kan man tänka sig att man vill lära hunden något nytt (att hoppa utan att riva när man svänger på just det viset), å andra sidan kan man resonera som så att föraren måste ändra sina hjälper så att rivningsrisken minimeras (inte ropa när hunden är i luften, ge hunden lite bättre utrymme innan hindret, etc.). Samma skillnad kan ses i hur man gör för att få hunden att öka hastigheten på banan. Å ena sidan kan man sträva efter att lära hunden att springa fortare oberoende av föraren (genom att t ex strategiskt belöna hög hastighet och lägga upp övningar som gynnar farten), å andra sidan kan man välja att använda hjälper från föraren (t ex springa fortare). Som vi ser det har du allt att vinna på att på träning försöka lära hunden så mycket som möjligt, så att den har kunskap nog för att klara även svåra situationer. Sedan kan du om du så önskar hjälpa din hund extra där du känner att det behövs.

Det finns också skillnader i hur man i det stora hela vill att hunden ska röra sig på banan. Om man tittar på olika agilityhundar så ser man att de har olika ”normallägen” som de sedan utgår ifrån – till exempel att alltid sikta framåt och söka efter nästa hinder relativt oberoende av föraren, eller att alltid röra sig parallellt med föraren, eller att alltid försöka röra sig mot föraren. Om du inte som förare funderar ut vilket normalläge du vill att hunden ska ha, så kommer hunden ändå att hitta ett utgångsläge att arbeta utifrån. Risken finns då att hundens normalläge inte riktigt blir det du vill ha – det kanske inte alls passar för det sättet som du vill köra agility på, och det kanske inte alls stämmer överens med resten av det du vill lära din hund. Så känn efter och fundera över hur du vill ha det, och hur du ska bära dig åt för att komma dit.

En annan skillnad är hur långt bort ifrån sig man vill ha hunden. Vissa förare vill springa fort och mycket själva, medan andra vill eller behöver vara mera stilla och få hunden att jobba själv på större avstånd. Här tycker vi att det är viktigt att både du själv och hunden behärskar både närarbete och distansarbete, så att handlingsvalet inte blir alltför begränsat. Om du vill behärska båda delarna så upplever vi att det ofta är fördelaktigt att börja med hunden på större avstånd. Det kan nämligen vara väldigt svårt att få hunden att arbeta bra längre bort om den först vänjer sig vid att jobba nära dig. Särskilt gäller detta om du har en hund som tenderar att ”klistra fast” vid dig. Om hunden däremot helst jobbar för sig själv tjugo meter bort, så bör du naturligtvis lägga ner mycket arbete på att få den att fungera även riktigt nära dig.

Du kan välja att lära din hund att känna igen och till stor del klara av kända kombinationer själv. Exempel på kända kombinationer är staket och 270-graderssväng. Ett staket är (enkelt förklarat) hinder som står på rad ”skuldra vid skuldra”, som ett staket sett framifrån. Hunden ska hoppa hindrena som en slalom, alltså hoppa över första hindret, vända mot nästa hinder och hoppa det från andra hållet, vända, hoppa nästa hinder från samma sida som det första o s v. En 270-graderssväng är två hopphinder placerade så att hunden, när den hoppat över det första hindret, måste springa ”runt hörnet” för att kunna hoppa nästa hinder. En hund som inte lärt sig hur detta ska hanteras blir ofta tveksam och sänker farten eller tar en väldigt stor väg, eftersom den inte har någonting att sikta på. Om hunden fått lära sig hur man hanterar en 270-graders sväng slipper man sådana problem då hunden vet att där kommer ett hinder att sikta mot så fort den svängt. Kombinationer som de ovan beskrivna kan du lära din hund att känna igen, så att den ”vet vägen” och hittar rätt linje. Möjligheten att lära sin hund kombinationer kommer alltså med största sannolikhet att spara både tid och fel.

Om man väljer att ha många verbala signaler på banan eller inte, är en smaksak. Givetvis kan du handla hunden med enbart kroppsrörelser, men många väljer att åtminstone ha en del verbala signaler. Du har bland annat möjlighet att lära din hund riktningskommandon som häråt och utåt eller höger och vänster, eller att sticka iväg framåt så fort som möjligt (vid t ex en målspurt) på något speciellt ord som ”go” eller ”måål”.

Det finns också mycket annat man kan lära sin hund, som t ex en speciell startprocedur, eller att olika armrörelser betyder olika saker. Kom bara ihåg att göra hundens jobb enkelt! Ditt jobb som tränare är att ge din hund de kunskaper den behöver. Ditt jobb som handler är att vara klar och entydig i ditt kroppsspråk, och använda signaler som hunden behärskar, så att din hund kan förlita sig på din handling i alla situationer.

Avslutningsvis
Agilityhandling är ett stort ämne med många detaljer. Den här artikeln har syftat till att ge en bas i ämnet och vi hoppas att du nu är sugen på att ge dig ut och jobba med din handling.

(Sist endret: 11.10.2012)


Tips noen om denne artikkelen


Logga in för at kommentera denna artikeln



spacer
leftgradient rightgradient

Vill du annonsera här?