 |
|
|
Doggie-Zen
Text: Morten Egtvedt
I förra numret av Canis skrev vi om de 19 grundfärdigheterna. Grundfärdigheterna kan jämföras med bokstäverna i alfabetet när det gäller hundträning. Detta är grundläggande färdigheter som flera färdiga moment bygger på, t e x sitt, stå, ligg, utgångsposition, targeting osv. När hunden har alla grundfärdigheterna på repertoaren kan du relativt enkelt vidareutveckla dessa till färdiga lydnads- och bruksmoment. När man skall starta träningen av en ny hund är det efter vårt förmenande bättre att fokusera på grundfärdigheterna i början än att stirra sig blind på momenten i klass 1. Så snart grundfärdigheterna är på plats kan du gärna börja direkt på elitmomenten om du så önskar!
Om du också vill träna vardagslydnad, cirkuskonster, servicehund eller agility bör hunden ha ett brett spektrum av grundfärdigheter.
Grundfärdighetsschemat i förra numret av Canis kan med fördel användas som arbetsplan. Då kan du kryssa i allt eftersom hunden lär sig en ny grundfärdighet.
Om du jobbar med klickerträning skall hunden kunna utföra alla grundfärdigheterna frivilligt, utan hjälp eller kommando. Senare sätter vi på kommandon där vi behöver det. Men också om du tränar på andra sätt kan du ha nytta av att tänka grundfärdigheter innan du börjar jobba med de färdiga momenten.
Vi skall i kommande nummer av Canis ta för oss den praktiska träningen på några av grundfärdigheterna. Vi börjar med ”Doggie-Zen”.
Doggie-Zen
Detta uttryck dök upp i USA i början av ”klickerträningsvågen” för snart 10 år sedan. Begreppet har inspirerats av Zen-buddismen. Ett centralt element i denna religion är att man skall avstå ifrån något på jorden för att få en större belöning i himlen. Grundfärdigheten Doggie-Zen innebär att vi lär hunden ungefär det samma, lyckligtvis med ett något kortare tidsperspektiv.
Doggie-Zen innebär i praktiken att lära hunden att istället för att störta rakt bort till det den vill ha (oavsett om detta är godis, leksak eller en annan hund) så skall den först vänta på varsågod-signal från oss. Dessutom måste den kanske även göra något särskilt innan vi säger ”varsågod”.
Doggie-Zen, steg 1
Det enklaste utförandet av Doggie-Zen har du antagligen redan lärt din hund. När hunden skall ha sin mat, måste den sitta och titta på dig innan du säger varsågod. Det samma gör du kanske också innan hunden skall gå ut genom dörren.
Många kör dessa övningar i tron att det hjälper oss att befästa ”ledarskapet” så att hunden ser på oss som ”chefen”. Det är emellertid att hårdra det. Om hunden lär sig att vänta på varsågod före maten och innan den får gå ut genom dörren, lär den sig just detta – att titta på oss för att få varsågod. Detta är naturligtvis till nytta i flera situationer, men att tro att detta plötsligt får hunden att lyda vartenda kommando därför att den ser på dig som ”o store hövding”, är ren övertro.
Doggie-Zen och vardagslydnad
Men sådana övningar är nyttiga av en annan orsak: De lär hunden det vi kan kalla för ”självkontroll”. Och det är just denna färdighet som skiljer ”tokiga” unghundar från vuxna mer väluppfostrade hundar. När hunden har lärt att fråga om lov istället för att störta rakt bort till allt den vill ha, är den plötsligt många hack mer ”väluppfostrad”.
Doggie-Zen låter kanske avancerat, men det är något av det viktigaste att träna för att få en vardagslydig hund. Doggie-Zen-träningen bör inte begränsas till att vänta på varsågod före maten och innan hunden skall ut genom dörren. Du kan träna på det i många olika vardagssituationer. Om hunden vill bort och hälsa på en hund, så håll kvar den i kopplet. Först när den tittar på dig (eventuellt sätter sig dessutom), säger du ”fri” och låter den få lov. Vill hanen absolut bort till lyktstolpen och markera? Ok, men då måste den först gå i slakt koppel fram till lyktstolpen – om den drar, håller du den bara tillbaka i kopplet.
Det är viktigt att du INTE tjatar på hunden för att få den att sitta, se på dig eller gå fint – detta skall den själv välja att göra frivilligt, annars har det inte den stora inlärningseffekten.
Kort sagt kan du träna Doggie-Zen varje gång du ser att din hund vill ha något den tycker om. Den amerikanske hundtränaren Ian Dunbar använder ofta begreppet ”life rewards” om träning där vi använder förstärkare som finns i hundens vardagsmiljö.
Kontroll genom positiv förstärkning
Doggie-Zen-sättet att träna ”kontroll” skiljer sig från det sätt hundägare vanligtvis tränar när de försöker att få kontroll över sina hundar. Det vanliga är att stoppa hunden med ”nej” eller andra obehag för att få dem att ”behärska sig”. Detta är träning med negativ förstärkning, och hunden kan naturligtvis bli lydig av detta efterhand.
När man tränar Doggie-Zen lär sig hunden däremot att ”behärska sig” genom positiv förstärkning. När den sitter och väntar, samtidigt som den tittar på oss, belönas den med att få lov att springa bort till det den vill ha. Detta är träning med positiv förstärkning.
Många menar att man inte kan få ordentlig kontroll med positiv förstärkning eftersom hunden ofta mycket hellre vill springa bort till andra hundar än att få godis av föraren. Men positiv förstärkning är mycket mer än godis och tennisbollar! När man tränar Doggie-Zen utnyttjar man störningarna till sin egen fördel, ungefär som i en gammal kinesisk kampsport. Ju mer hunden vill ha något, desto bättre kontroll kan du faktiskt få på den!
Med min egen hane har jag experimenterat med att använda löptikar som belöning för att hunden går fritt följ. Jag började med att hunden bara såg på mig och därmed blev belönad med ”fri”, varpå han fick springa bort till tiken (i koppel) och lukta på henne i 7-8 sekunder. Därmed tog jag bort honom några meter, och nu blev han tvungen att gå några meter fritt följ innan jag åter sa ”fri”. Vid nästa repetition fick han gå ännu längre. Det tog inte lång tid innan han förstod poängen, och det är väl onödigt att säga att arbetslusten var oklanderlig under det träningspasset!
Förutsättningen för att du skall få god kontroll på hunden genom Doggie-Zen-träning är att du under inlärningsperioden i varje fall till en viss grad kan kontrollera hundens tillgång på förmåner. Hunden bör inte få för många möjligheter att t ex rusa bort till andra hundar utan att du först ger den tillåtelse. Om du redan under valpträningen lär valpen att be om lov innan den springer bort till allt den vill ha, etablerar du en god vana helt från början. Långlina är ofta ett bra hjälpmedel i denna träning. Då kan du helt enkelt hålla tillbaka hunden när den försöker ta ”genvägar”, så att inte oönskat beteende förstärks. När hunden istället kommer till dig kan du belöna med att säga ”fri”/”varsågod”.
Du kan naturligtvis inte alltid låta hunden få lov att springa bort till allt den vill ha (hur skulle det ta sig ut!). Men om hunden lär sig att den ofta får lov till detta, kan du de andra gångerna belöna att hunden ber om lov genom att t ex belöna med godbit eller andra saker hos dig istället.
Doggie-Zen och tävlingslydnad
I tävlingsmiljön har Doggie-Zen redan under flera år varit ett vanligt inslag i träningen. Ofta används begreppet ”avståndsbelöning” eller ”extern belöning” istället. Man kan t ex lägga favoritleksaken eller en skål med godbitar utanför appellplanen. Så går man in och kör ett moment eller två och belönar med varsågod – hunden får då lov att springa ut och hämta sin belöning. Detta fungerar ofta väldigt bra för att få hunden att gå bra på tävlingar. Det är inte tillåtet att ta med belöningen in på appellplanen under tävling, men man kan lära hunden att den istället får lov att springa ut och hämta sin belöning efter ett tag.
Ganska intressant är att många hundar verkar tycka att det är bättre att få lov att springa bort till en skål med fem godbitar än att få samma fem godbitar direkt från föraren. Vad som är orsaken till detta är inte lätt att säga, men så är det i varje fall…
Hundens förmåga att arbeta över lång tid för att få lov att springa bort till avståndsbelöningen måste naturligtvis ökas gradvis. Man börjar med att göra det samma som man gör vid matskålen – hunden får bara sitta och se upp för att få varsågod. Efterhand tar man kanske med hunden lite längre bort från godisskålen och får hunden att göra ett enkelt moment innan vi säger varsågod. Efterhand lär man hunden att jobba gradvis längre innan den får lov att springa bort till sin belöning.
”Doggie-Zen-kvalitetssäkring”
Doggie-Zen kan också användas för att kvalitetssäkra beteenden eller hela moment som du tränat in. De flesta hundar är vana vid att få belöningen från föraren. När hunden har lärt ett moment eller ett beteende på det här sättet är det emellertid väldigt bra att kvalitetssäkra övningen genom att lära hunden att göra det samma för att även få lov att springa bort till avståndsbelöningen. Om hunden har lärt att lägga sig (frivilligt eller på kommando) för att få belöningen från dig, kan du lägga ut avståndsbelöningen och försöka likadant. När hunden lägger sig belönar du med att säga varsågod. Detta är en mycket bra generaliseringsträning.
Om hunden har lärt hopp över hinder med sättande genom att få belöningen från dig, kan du lära den att göra samma sak genom att sätta godisskålen 5-10 meter från hindret (på alla sidor om hindret). Hunden skall nu kunna klara av att hoppa över hindret, sätta sig och hoppa tillbaka igen istället för att ta genvägen om godisskålen.
Om du lyckas med detta har du kvalitetssäkrat momentet mycket bra. Nu vet du att hunden klarar av att utföra momentet även om det finns något i närheten som hunden väldigt gärna vill komma åt. Det här sättet att träna på gör också hunden mer motståndskraftig mot andra störningar.
Du kommer ihåg grundfärdighetsschemat i förra numret av Canis? Varje gång du har satt kryss för att hunden har lärt att erbjuda en variation frivilligt, kan du kvalitetssäkra denna med Doggie-Zen. Om hunden har lärt att komma i utgångsposition frivilligt när belöningen kommer från din ficka, kan du lägga ut avståndsbelöningen och se om hunden klarar av att erbjuda utgångsposition för att få varsågod. Så kan du göra med varenda grundfärdighetsvariation som du tränar in.
Om du vill vara ännu mer avancerad är det endast fantasin som sätter gränser. Om du verkligen vill kvalitetssäkra t ex framåtsändande till rutan kan du lägga avståndsbelöningen på ett ställe där hunden måste springa förbi den för att komma till rutan (när hunden kommer till rutan klickar du och säger varsågod!). Det kan vara smart att ha en medhjälpare som ”vaktar” godisskålen de första gångerna ifall hunden skulle få lust att testa genvägen. Hunden skall då inte få skäll, utan medhjälparen tar bara bort belöningen så att hunden inte kommer åt den. Försök därefter en gång till (sänk kriterierna om du ser att det blir för svårt).
Om du kvalitetssäkrar inkallande med ställande (och läggande) kan du lägga belöningen bakom dig istället för bakom hunden. Hunden skall stanna lika snabbt även om den springer mot belöningen! Om du lyckas med detta har du en hund som kan momentet verkligen bra.
En sådan ”Doggie-Zen-kvalitetssäkring” är en mycket bra generaliseringsträning. Men det gäller naturligtvis att öka svårighetsgraden steg för steg så att hunden hela tiden har en realistisk chans att lyckas. Du bör inte lägga upp träningen så att hunden gör fel mer än 2 gånger i rad!
Doggie-Zen vid inlärning av nya moment
Doggie-Zen kan även användas i själva inlärningen av nya moment. När man tränar inkallning med ställande och ställande under gång är det vanligt att lägga belöningen bakom hunden. När hunden stannar på kommando belönar man genom att säga varsågod. Hunden tvärvänder och springer tillbaka till belöningen. När hunden vet att belöningen ligger bakom den, kan det medverka till att den stannar snabbare och inte går några extra steg mot oss innan den stannar. Också vid ett moment som fjärrdirigering är det vanligt att lägga belöningen bakom hunden för att förhindra att den drar sig framåt mot oss. Rätt använt kan detta vara väldigt effektivt, men det förutsätter naturligtvis att hunden kan varsågod-kommandot väldigt bra, och att man förövrigt lägger upp träningen stegvis.
Här följer också ett exempel på hur man använder Doggie-Zen för at lära in ett moment i brukshundträning:
Doggie-Zen och brukshundträning
På min gamla räddningshund lärde jag in skallmarkering på dött föremål genom att använda Doggie-Zen. Målet är att lära hunden att skälla när den hittar t ex en jacka, ryggsäck eller andra saker som har tillhört en saknad person ute i terrängen.
Jag började med att lägga några godbitar i jackan. När hunden försökte ta godbitarna la jag handen över dem. Hunden försökte först att putta bort handen med nosen, men rätt fort gav den upp detta och satte sig istället. Då klickade jag och sa varsågod. Vid tredje repetitionen klickade jag inte längre bara för att hunden satte sig. Jag väntade några sekunder, och då började hunden att skälla så som den redan hade lärt att göra på levande figuranter. Efter två skall klickade jag och sa varsågod.
Under nästa steg visade jag hunden att jag la godbitarna på jackan som vanligt. Så tog jag med honom 10 meter bort och bad honom sitta kvar medan jag gick fram till jackan. Så ropade jag på honom och han kom i full fart mot jackan och godbitarna. Om han försökte ta godbitarna direkt, la jag bara handen över dem, så han slutade snart att försöka detta och satte sig ned direkt och skällde istället – varsågod!
Utmaningen vidare var att jag skulle avlägsna mig gradvis längre bort från jackan medan hunden fortfarande skulle komma i full fart mot jackan, sätta sig och skälla – utan att ta godbitarna! Faran var nu att hunden skulle försöka ta godbitarna direkt eftersom jag nu inte längre kunde lägga handen över godbitarna. Men bortsett från ett par olycksfall gick det väldigt bra. Hunden hade redan lärt att det var lika så bra att sätta sig och skälla lite först – då fick den ju snart lov att ta godbitarna ändå. Jag ökade också gradvis tiden som hunden skulle skälla innan jag sa varsågod.
Nästa steg var att lägga godbitarna under jackan. När jag sa varsågod störtade sig hunden under jackan istället. Efterhand låg inga godbitar under jackan över huvud taget, men när jag kom fram till den skällande hunden sa jag varsågod och la godbitarna under jackan. Det förhindrade också eventuella missar med att hunden försökte ta godbitarna. Med denna metod fick jag en hund som skällde lika bra mot döda föremål som på levande figuranter. Jag hade heller aldrig problem med att hunden grävde eller bet i jackan innan jag kom fram.
Även vid träning av skallmarkering på levande figurant är Doggie-Zen ett viktigt moment. Hunden måste lära att den inte skall ”plåga” figuranten även om den vet att figuranten har belöningen i fickan eller i handen. Den skall istället lära sig att backa till lämpigt avstånd för att få belöningen. Detta bör läras in tidigt för att undvika att hunden inarbetar farliga ovanor. Inlärningen är som mest effektiv om hunden genom egen erfarenhet lär sig att belöningen försvinner om han försöker att ta den direkt -och att den serveras när hunden backar ifrån den. Att korrigera hunden med ”nej” eller andra obehag har inget med Doggie-Zen att göra. Då sysslar du med andra saker…
Flera exempel på Doggie-Zen
Det finns så många exempel på Doggie-Zen att det inte får plats att nämna alla i en artikel. Men vi tar med några fler exempel för att sätta dig på spåret. Jag räknar med att du kan hitta ännu fler exempel själv.
En Doggie-Zen-variation som jag tränar mycket på är att hunden skall sitta korrekt i utgångsposition även om jag håller en godbit i höger hand. Om hunden sätter sig snett framför mig för att komma närmare godbiten, tar jag den bakom ryggen. Om hunden då rättar in bakparten får den godbiten. Efterhand kör jag vänstervändningar på stället samtidigt som jag frestar hunden med godbit i höger hand. Hunden skall då hålla sig på plats 90 grader vid min vänstra fot, även om det är väldigt frestande att gå framför mig för att hämta godbiten. Om man är noggrann med denna träning är det inte längre nödvändigt att alltid ha belöningen i vänster ficka som många bestämt hävdar. Hunden har nu lärt sig grundligt var korrekt utgångsposition är, oberoende av var belöningen befinner sig.
Vid moment som platsliggande, stående osv är det ofta en fördel att hunden håller positionen även när vi kommer tillbaka för att servera belöningen. Många hundar sträcker sig efter belöningen när vi belönar den för att stanna kvar, och detta är inte gynnsamt. Här kan vi gå in med lite Doggie-Zen-träning! Om hunden sträcker sig eller småkryper fram mot godishanden när vi skall belöna den för att stanna kvar, tar vi bara handen bakom ryggen. Med detsamma hunden lägger sig tillbaka igen tar vi åter fram handen mot hunden. Troligtvis kommer hunden fortfarande att sträcka sig fram igen. Men den fjärde gången ser du kanske att hunden ”behärskar sig” och ligger lugnt, även om du för godbiten fram emot den. Då tar du fram handen snabbt och nästan stoppar godbiten i munnen på den. Upprepa detta flera gånger tills hunden helt slutar att sträcka sig mot godbiten.
Det samma kan du göra under momenten sitt kvar och stå. Att hunden är säker i ståendet är viktigt under momentet ställande under gång. Hunden skall där stå helt stilla både när du går ifrån den och när du går två steg bakom den. Jag tycker om att kvalitetssäkra detta genom att locka hunden med godbiten medan jag går runt den. Om hunden vänder sig efter godbiten avbryter jag med ”fel”, och hunden får försöka en gång till. Om den blir stående även om jag frestar med godbiten, kastar jag den till hunden.
Sammanfattning
Doggie-Zen är en central grundfärdighet som man har nytta av både till vardagslydnad och till brukshund/tävlingslydnad och andra aktiviteter. Doggie-Zen är nyttigt både för att kunna belöna mer effektivt, för att lära in nya moment, och för att kvalitetssäkra (generalisera) beteenden/övningar som hunden redan kan.
Första steget i Doggie-Zen är att lära hunden att vänta på varsågod innan den får sin mat. Därefter är det bara att vidareutveckla detta så långt fantasin räcker. Hoppas att denna artikel har gett dig några idéer.
Logga in för at kommentera denna artikeln
 |
Klickerträning för din hund
|
| Vad är klickerträning? Det vet du mycket mer om efter att ha läst denna bok. Här lär du dig de grundläggande teoretiska principerna i klickerträningen och hur du kan träna efter dessa principer i praktiken. |
|
 |
Lydnadsträning i teori och praktik
|
| Äntligen är den här - sannolikt den mest omfattande bok som har skrivits om tävlingsinriktad lydnadsträning tills nu. Boken tar upp inlärning av samtliga lydnadsmoment i SBK:s lydnads- och bruksprov. Men inte nog med det. Den tar sig också an den inlärningsteori som ligger bakom metoderna, mer än vad någon annan hundbok tidigare har gjort. Detta är en avancerad bok för den seriösa hundägaren som vill utveckla sina egna träningsfärdigheter så långt som möjligt. |
|
 |
Sök i teori och praktik
|
| I den här boken lär du dig hur du kan träna upp en bra sökhund oavsett om du tränar sök för tävling, räddningshund/tjänstehund eller bara för aktivering och för att det är roligt. Författarna delar upp söket i fyra huvuddelar och går systematiskt igenom inlärningen av varje del. Flera av inlärningsteknikerna som beskrivs i den här boken är helt banbrytande och har inte tidigare beskrivits i andra böcker om sök! |
|
 |
Vad gör jag när hunden drar i kopplet?
|
| I boken beskriver Turid Rugaas hur du både kan förebygga och lösa problem med att hunden drar i kopplet. Med illustrativa färgbilder och enkla steg-för-steg träningsprogram visar hon hur du på ett positivt sätt kan lära hunden att gå fint i koppel, en gång för alla. Boken passar utmärkt att användas i kurssammanhang. Det är även en bok som man gärna kan ge sina valpköpare. |
|
 |
Klickerträning och lugnande signaler
|
| När Emma Parsons, beteendekonsulent för hundar, upptäckte att hennes egen hund var aggressiv, utvecklade hon innovativa och effektiva strategier för att lugna ner, ändra och forma om utagerande beteenden hos hennes egen hund, så väl som hos klienternas hundar. Nu finns Parsons strategier, som alla grundar sig på positiv förstärkning, tillgängliga för alla. Med mer än 40 tydliga övningar som presenteras i ett receptformat som är enkelt att följa. |
|
 |
Klickerglädje! 110 frågor och svar om klickerträning
|
| Nu har Melissa C. Alexander, moderator för Internet diskussionsforumet ClickerSolutions, i en oumbärlig bok sammanställt tydliga och exakta svar på 110 av de vanligaste frågorna som ställs om klickerträning. Klickerglädje! är fullspäckad med information för erfarna tränare såväl som för nybörjare. |
|
 |
Nam-nam! Hemlagat godis till din hund
|
| Det här är boken din hund har väntat på! Boken innehåller en stor samling recept på hemlagat godis som garanterat kommer få din hund att dregla.Du får också lära dig hur du lyckas genom att använda godis när du tränar din hund. För ju bättre godis du har, desto bättre kommer träningen att gå. Och de bästa godisrecepten hittar du här! |
|
 |
Hundmassage och stretching
|
| Massage och stretching är ett utmärkt sätt att stärka kontakten mellan dig och din hund. Med massage och stretching minskar risken för muskelrelaterade skador och beröringen får hunden att slappna av samtidigt som massage påverkar kroppens naturliga rörlighet upp i hög ålder. I denna färgglada bok lär du dig grundläggande massage- och stretchingtekniker. Enkla steg för steg instruktioner hjälper dig att själv kunna massera och stretcha din hund. Även grundläggande muskellära behandlas, liksom när du inte ska massera och stretcha. |
| |
|
|
