Text: Benny Hellis & Mizty http://hem.kennelinfo.com/mizty
Eftersom jag nu har ett extremt långt tävlingsuppehåll på tre veckor har det funnits tid för eftertanke. Jag har då ägnat en hel del energi åt att finna svaret på frågan: Varför sysslar jag med hundsport? I mitt sökande efter svaret har jag inte väjt för några svårigheter utan trängt långt in i min innersta barndom - och - funnit en röd sammanhängande tråd. Det är bortförklaringarna som drar mig till sporten.
Under min framgångsrika idrottskarriär har jag satsat på orientering, cykel och hundsport. Dessa sporter har den gemensamma nämnaren att de är perfekta för bortförklaringar.
Jag föddes i en orienteringsfamilj och satt i pappas ryggsäck innan jag själv började tävla i tioårsåldern. Där grundlades mitt intresse för bortförklaringar. Det var alltid slumpen som avgjorde resultatet. Kompassen visade fel, kartan var för gammal och att jag bommade kontrollen tillhörde de vanligaste bortförklaringarna - att någon konkurrent vann för den var bättre "fanns inte på kartan"
när man sökte svaret på sina mediokra insatser.
Låt mig berätta en avgörande händelse: Jag var tolv år, liten och ängslig för min ålder, men tuff på ytan. Min pappa hade en ännu tuffare yta och han hade bestämt att "
grabben"
skulle springa nattorientering. Jag var livrädd när han satte på mig en jättestor pannlampa och önskade lycka till i den nattsvarta skogen.
Med karta och kompass som enda stöd skulle jag, 12 år gammal, ge mig ut i skogen en kall och mörk oktobernatt. Eftersom jag inte vågade säga nej till pappa startade jag - och - gömde mig bakom en stor sten 75 meter från starten. Där låg jag i över en timme med släckt pannlampa. Sedan tänder jag lampan och joggar tillbaks till starten och slår ut med armarna när jag möter pappa: "Faen, jag missade första kontrollen"
.
"Sånt händer och det var tufft av dig att leta så länge i mörkret", sa farsan och lade armen över mina axlar. Den positiva responsen lade nog grunden för min kärlek till bortförklaringar.
I sjuttonårsåldern lämnade jag orienteringen och övergick till cykelsporten och den var också perfekt för bortförklaringar. Punktering, vurpa och kom inte med i med rätt utbrytning var där de vanligaste bortförklaringarna till uteblivna framgångar.
Så här kunde det gå till: Jag var 18 år, ansågs vara lovande och tävlade för Hässelby CK som värvade hem Sveriges första cykelproffs; Göran "
Ökenkungen"
Karlsson. Vid stafett-SM i Uddevalla 1962 skulle jag åka första och Ökenkungen sista sträckan. Jag var nervös så jag skakade vid starten och redan efter 100 meter åkte jag, av ren nervositet, ned i diket och bröt tävlingen.
"Faen, Gösta Fåglum prejade ned mig i diket", sa jag och slog ut med armarna när jag sedan mötte Ökenkungen. "Vilken typ men bra kämpat", sa exproffset och lade armen om min axlar. Den varma armen från Göran Karlsson förstärkte min kärlek till bortförklaringar.
Efter ett kort uppehåll på 40 år i idrottskarriären började det återigen kittla i min tävlingsnerv vid 60-årsåldern. Ville göra comeback och hade många sporter i åtanke innan jag bestämde mig. Eftersom jag är höjdrädd valde jag bort stavhopp och backhoppning. Boxning, brottning och kampsporter rimmade illa med min humanistiska livsåskådning. Störtlopp, Formel 1 och Speedway lockade mig men valdes bort på grund av dess farlighet. Att det slutligen blev hundsport trodde jag berodde på hundintresset men med facit i hand så var det nog bortförklaringarna som lockade mig till sporten.
Hundsport är ju den ultimata sporten för oss som gillar bortförklaringar.
Redan på valpkursen kände jag att jag hamnat rätt för där var det alltid någon annans fel när den egna hunden misskötte sig. "Jag nekar att lägga min hund bredvid den där hunden för den kan förstöra vår platsliggning i flera år framöver", var en vanlig kommentar och i den miljön trivdes jag som fisken i vattnet.
Under mina nu tre år på tränings- och tävlingsplaner har jag hört fler bortförklaringar än vad jag trodde var möjligt att finna. I all hast listar jag här upp 36 vanliga bortförklaringar till missade cert eller förstapris:
- Det var för varmt för min hund
- En inkompetent domare förstörde festen för oss
- Planen var för blöt för min hund
- Tävlingsledaren skrek, vilket skrämde hunden
- Domaren hade stora solglasögon som skrämde hunden
- Det var för kallt för min hund
- Funktionärerna hade konstiga kläder som hunden reagerade på
- Det regnade och min hund klarar inte regn
- Vi mötte en aggressiv hund på väg in på planen
- Hunden känner inte igen mig för jag blir så nervös på tävling
- Mitt i ett moment så började två hundar bråka vid planen
- Hunden har precis varit sjuk och är sig inte riktigt lik
- Konerna var gula, vi har bara kört med röda koner
- Tävlingsledaren pratade så lågt att jag inte hörde kommandona
- En bil parkerade på parkeringen och eftersom vi har samma bilmärke blev hunden helt störd.
- En "idiot" lekte med sin hund precis vid planen
- En bil startade på parkeringen och eftersom vi har samma bilmärke blevhunden helt störd.
- Åskan mullrade under hela programmet, vilket hunden tyckte var jätteläskig.
- En bekant som hunden är galen i kom till planen mitt under programmet.
- Hunden var inte med idag, vet inte riktigt vad det var
- En ekorre hoppade i ett träd bredvid planen och störde hunden
- Hunden är skendräktig och är inte sig själv
- Det måste ha gått en löptik på planen
- Hunden bara nosade så det måste ha varit något vilt på planen
- Min hund hatar svarta hundar och det satt en svart "labbe" precis vid planen
- En fågel satte sig på planen och då var det kört för min hund
- Någon hade tappat en näsduk på planen och hunden ville bara dit
- Missade slutpinnen eftersom hunden fick vittring på spårmottagaren
- Detta var hopplöst, någon måste ha tappat hundgodis på planen
- En flygplan flög över oss mitt under programmet och störde hunden
- Jag misstänker att hunden inte är riktigt frisk och ska beställa tid hos veterinären
- En annan hund måste ha pissat på planen
Oftast använder jag en av dessa bortförklaringar efter en tävling men ibland kombineras de och vissa har jag återanvänt - men - eftersom jag ska tävla många år till tar jag gärna emot tips på fler bortförklaringar för framtida bruk.
Och vad som är så fint med hundsport är att bortförklaringarna fungerar så bra socialt. Ingen som tränar eller tävlar hund är en "loser"
för det var ju ändå bara slumpen som avgjorde hur det gick på den senaste tävlingen. Och med denna breda arsenal av bortförklaringar kan vi hundmänniskor sitta i timmar och diskutera varför framgångarna uteblev på den senaste träningen eller tävlingen.
Helt underbart trevligt - och det är därför jag älskar hundsporten!
Relaterade artiklar
"Nnggh... - min hund kan det inte gott nog ändå!" (Morten Egtvedt)
|
